Islam: Guds religion

Islam är ett arabiskt ord och det betyder underkastelse, överlämnande och lydnad. Som religion står islam för fullständig underkastelse och lydnad inför Gud och att handla i enlighet med Hans bud. Och eftersom alla Guds budskap har uppmanat till att underkasta sig Guds vilja och att handla i enlighet med Hans bud, betyder det att alla Guds budskap uppmanar till islam och den är den enda Gudsreligionen för mänskligheten.

Alla Guds profeter i alla tider har predikat till islam, därför att de predikade för denna lydnad till Gud och uppmanade till att handla i enlighet med Guds bud. Islam är därför inte en ny religion.

"Säg vi tror på Allah och på det Han uppenbarat för oss, och på det Han uppenbarat för Abraham och Ishmael och Isak och Jakob och Stammarna, och på det som blev givet Moses och Jesus och alla andra profeter av deras herre. Vi gör ingen skillnad på dem och vi underkastar oss Honom" (Koranen).

Islam är baserad på två realiteter: profeten Muhammads gudomliga personlighet och Koranen, en bok av gudomlig ursprung.

Islam i sitt slutliga budskap, uppenbarades i Arabien (nuvarande Saudiarabien) mellan år 610 och år 632. Detta skedde genom att ängeln Jibrîl (Gabriel), gradvis under 23 år, förmedlade Guds ord till mänskligheten genom en man som hette Muhammad (Muhammed, Mohammad). Dessa ord finns samlade i en helig bok som kallas Al-Qur'an (Koranen).

Islam är ett budskap till den ursprungliga människan, dvs till den människa som är utrustad med en sann mänskligt natur och gudaingiven intelligens och vilja, den människan som inte besmittad av vidskepelse och blind övertro. Budskapet kan huvudsakligen delas i tre delar.

1- En ideologisk lära som bl.a. uppmanar människan till;

- att tro på Allah, den ende guden, för att nå frälsning. Hon skall endast tillbedja Honom och ingen annan, det finns ingen gud utom Allah,

- att tro på Hans rättvisa,

- att tro på uppenbarelsen,

- att tro på ett liv efter detta. De som har gjort goda gärningar belönas och de som har begått onda gärningar kommer att bestraffas,

- att sätta sin tilltro till Allah, åkalla honom i svåra stunder och glömma aldrig Honom,

- att inte förlora hoppet, Allah bistår alltid sina tjänare

- att Han är godhetens yttersta källa.

2- Det är också ett budskap med en rättslig lära. Islam uppmanar till att lagstifta och styra samhället, såväl ekonomiskt som politiskt och juridiskt, i enlighet med Guds lära. Islam uppmanar också människan till

- att undvika krig och att leva i god sämja med varandra,

- att, om det blir nödvändigt, ta till strid för att försvara det mänskliga samhället mot nedbrytning och upplösning eller korruption och förtryck.

- att inte döda eller hjälpa någon att döda en oskyldig människa,

- att undvika stöld, förräderi, bedrägeri, hor och otukt,

- att undvika alkoholhaltiga drycker och drog,

3- Islam är också ett budskap med moralisk lära. Budskapet uppmanar människan till en god moral och förespråkar t.ex. hederlighet, tålamod, vänlighet, generositet, förlåtelse och jämställdhet dvs människan oavsett ras, kön, klasstillhörighet etc, är lika inför Allah, den bästa inför Honom är den gudfruktigaste. Samtidigt uppmanar budskapet till att undvika sådant som t.ex. lögn, avundsjuk, otrogenhet, att baktala andra människor, att göra eftersökning i någon annans privatliv, att inte hysa agg mot varandra,

Många orientalister har hävdat att islams mystiska och metafysiska doktriner har lånats från hinduismen och att islam i sig själva inte något mer än ett antal ytterst konkreta och enkla trouppfatningar och en ofruktbar form av gudsdyrkan. Deras påstående grundar sig på evolutionsteorin, som förklarar naturfenomen på ett natur vetenskapligt sätt. Denna teori har generaliserats till att omfatta varje typ av händelse inom varje slags sfär till och med de beteenden, vanor och företeelser som är rent instinktiva och medfödda, ja, även företeelser av rent naturligt andligt art. Grundorsaken till varje skeende söker man alltid i tidigare skeende. Enligt samma princip har det sagt att de islamiska lagarna lånats från de romerska och att islams doktrin tagits från grekernas filosofiska idéer.

Dessa orientalister har i två viktiga avseenden misstagit sig i sin bedömning.

För det första har de ansett det som kallas "mystisk intuition" vara av samma natur som det vanliga tankemönstret och har därför trott att den kunskap som vinns genom själens rening endast ett poetiskt tankesystem, som om en poet medflödande, kreativa fantasi och vältaliga uttrycksmedel kunde klä dessa uppfattningar i ord bättre än den som på mystisk väg lärt känna de gudomliga hemligheterna. Ett liknande misstag gör man i fråga om uppenbarelserna som är den celestiala uppfattningen om profeten och medlen för mottagandet av de gudomliga vetenskaperna och lagarna. här har man framställt islams doktrin och föreskrifter som varande grekiska tankar och romerska lagar. Detta misstag fullkomligt klart i de diskussioner som förs angående profetskapet och profetens "tankemönster". De ord och yttranden som nått odds från profetskap varit berättigade eller ej, motsäger dessutom öppet sådana uppfattningar.

Det andra misstaget som görs är att, även om vi anser evolutionsteorin bevisad och slutgiltigt etablerad, denna teori inte kan anses ge någon förklaring till de instinktiva drifternas yttringar. Ty en instinkt som lagts i en arts ursprungliga natur redan vid dess tillblivelse kommer att manifesteras hos varje individ inom denna art förutsatt att det inte finns några yttre hinder, vare sig det finns prejudikat eller ej.

Islam har vissa utmärkande karakteristika som särskiljer den från andra uppenbarade religioner. Det står i motsats till judendomens som, vilket kan konstateras med en blick i dess heliga bok Tora, inte befattar sig med andliga spörsmål. Det står också motsats till kristendomen som däremot, enligt Jesus uttalanden, inte bryr sig om denna världs materiella liv. Andra religiösa läror såsom hinduismen, budhismen, manikeismen och sabeanismen separerar den andliga vägen från det materiella livet så att förbindelsen mellan dessa två dimensioner bryts totalt. Det är bara islam som väljer medelvägen mellan det rent andliga och det rent materiella och baserar sina läror på grund av den ursprungliga mänskliga naturen. Detta skapar harmoni mellan och integrerar dessa två antagonistiska existensaspekter.

Om vi refererar till hinduismens heliga böcker och då i synnerhet till Veda, ser vi att de religiösa läror som där presenteras nästan uteslutande är av asketisk art och att de samtidigt vänder sig till enbart en minoritet av sina anhängare. Majoriteten hinduer är sålunda uteslutna från möjligheten till direkt andlig vägledning ur de heliga skrifterna.

Budhismen och även kristendomen framlägger i sina läror samma asketiska syn som hinduismen. I fråga om kristendomen är detta uppenbart i de fyra evangelierna och andra grundläggande religiösa texter. Där finns inga praktiska föreskrifter eller sociala åläggande. till yttermera visso ser man där med onåd på filosofiskt och rationellt tänkande. Det gudomliga offret och efterskänkandet av mänsklighetens synder är doktrinen som minskar relevansen för påbud som livet i denna värld.

Alla religioner har antingen, såsom Sabeanismen och manikeismen, upphört att utöva dragningskraft på människorna eller så är de begränsade till en särskild folkgrupp, som judendomen.

Följaktligen är det endast islam som ger högsta betydelse åt rationella, bevisbara trouppfattningar och positiva inviduella och sociala föreskrifter.

Av: Abdul Razak / Lund

© Kultur Muslimska Biblioteket