Nation och samhälle

OM ISLAM


Nation och samhälle


Alla muslimer tillhör en enda nation: Den muslimska nationen - 'Ummah. När denna nation har etablerats har den inte längre några gränser som idag separerar alla muslimer i olika länder. (Den idag omfattande uppdelningen mellan olika länder är ett resultat av västvärldens kolonialisering av det islamiska samhället. Den islamiska nationen har annars inte haft några gränser under sitt härskande.)

Det islamiska samhället är ett samhälle där majoriteten av dess medborgare tror på och praktiserar den islamiska lagen. Ett samhälle vars majoritet av medborgare inte tror på islam, eller inte praktiserar islam, kan inte kallas ett islamiskt samhälle, även om det består av muslimer.

Politik och islam

Politiken, i betydelsen att styra ett folk och ett land, är en del av islam. Landet eller nationen, skall ha en islamiska lagar (Sharî'ah). I den rådande situationen, d.v.s. i frånvaron av en gudomlig personlighet som profeten eller imamen, skall regeringen utses genom val. Regeringen skall alltid ta hänsyn till folkets vilja.

Innebär detta då att det är ett demokratiskt styre? Nej, det är inte. Demokrati betyder att folket styr, men i islam styr i första hand " den gudomliga lagen ". Skillnaden ligger i att i en demokrati kan den som regerar t.ex. tillåta att tillverka alkohol om en majoritet av folket kräver det. I islam har den som regerar alltid ett ansvar att se till att den gudomliga lagen blir gällande när motsättningar uppstår mellan den gudomliga lagen och majoritetens vilja. I det nämnda exemplet skulle alltså den som regerar förbjuda alkohol tillverkning mot majoritetens vilja. Majoritetens vilja kan bara gälla så länge den inte motsäger den gudomliga lagen.

Några huvudprinciper som styr en islamisk politisk regering är:

Rättvisa: "Gud befaller er förvisso ...att döma rättskaffens då ni dömer mellan människor."(Koranen)

Jämlikhet: Detta för att få bort rasistisk och etnisk diskriminering av människor

"Människor, vi har förvisso skapat er av man och kvinna och indelat er i folk och stammar, för att ni skall känna varandra. Den förnämste av er inför Gud är den gudfruktigast bland er." (Koranen)

Medbestämmande: " ... överenskommelser (beslutas) genom ömsesidigt samtycke..."(Koranen)

Fred: " ...om de är benägna för fred, så må även du vara benägen därför och förtrösta på Gud" (Koranen)

Försvar och trygghet: "Strid för Guds sak mot dem, som strider mot er, men angripen ej! Gud älskar förvisso ej de angripande." (Koranen)

Islamisk enhet: "Denna er församling är sannerligen en församling... " (Koranen)


Krig och islam

Enligt islam skall inget krig utkämpas som kan undvikas genom rättvis, fredlig överenskommelse. När en islamisk nation attackeras är det en plikt för varje muslim att försvara den.

Samma sak gäller om ett land eller ett samhälle behandlar de muslimer som bor där illa. Det kan vara att muslimerna hindras att praktisera sin religion eller att de inte har rätt att tala för sin tro. Då är det en plikt för varje muslim att försvara de förtryckta muslimerna och garantera deras frihet. Enligt den islamiska läran är religiösa minoriteter i den islamiska nationen garanterad denna frihet.

Alla religioner förespråkar antagligen fred och det framhäver också islam. Men att förespråka fred är något annat än att helt vända krigsfrågan ryggen. När en religion förnekar krig kan man inte säga att den faktiskt uppnår fred. Vad som händer är att religionen inte tillför någon lära som kan göra kriget mer mänskligt. Men det finns inte en enda religion i världen som har kunnat få slut på krigen mellan människor. Med tanke på detta är det kanske klokare att fråga sig om det inte är realistiskt och mer mänskligt att ha lagar som organiserar de oundvikliga krigen? Faktum är att det är en mer mänsklig attityd att ha lagar som organiserar krigen för att minimera dess negativa effekt än att inte ha sådana lagar.

När kriget är oundvikligt skall det, enligt islam, bekämpas eller bedrivas med ansvarskänsla och inte drivas av hatkänslor och hämndbegär. Fångar, sårade, döda, civila mål och privata egendomar skall tillsammans med naturtillgångar, miljö och heliga platser behandlas med den största hänsyn och respekt.

I vilket fall som helst är det lagliga kriget i islam ett försvarskrig. Varje krig som utgör en fientlig aktion riktat mot andras territorium, förmögenhet, liv eller frihet är förbjudet i islam. Och vise versa är varje krig som försvarar människans territorium, förmögenhet, liv eller frihet ett tillåtet krig om det utkämpas med lagliga medel.


Av: Abdul Razak / Lund

© Kultur Muslimska Biblioteket