wahabism2

Saudiarabien och wahhabismen


Det har nu gått ungefär ett halvår sedan ”salafiten” Taimour Abdulwahab sprängde sig själv i Stockholm. Men den ideologi som skapade Taimour lever kvar än. Överallt där ”salafismen” (bättre kallad efter dess objektiva benämning: wahhabismen), med hjälp av saudiska petrodollar, sprider sig, ger den upphov till kaos och terror (som exempel kan Pakistan, Afghanistan, Irak och Somali nämnas). Syftet med denna artikel är att redogöra för de mekanismer och krafter som ligger bakom spridandet av denna extrema och antiintellektuella sekt som formar miljoner muslimers medvetande runt om i världen och Sverige. Jag vill även belysa hur Saudiarabien och wahhabismen lever i ett ömsesidigt beroende där den ena parten legitimerar den andra.


Alla uttryck för wahhabismen, både de regimtrogna så kallade ”madkhaliterna” och de anarkistiska terrorwahhabiterna, samt övriga wahhabitiska riktningar, följer samma religiösa auktoriteter, som till exempel Al-albani,[1] Bin Baz,[2] och ’Uthaymeen,[3] läser samma grundläggande böcker, till exempel Kitab al-tawhid [4] av skolstiftaren Muhammed ibn Abd al-Wahhab och utbildar sig i samma institutioner, den främste av dem universitetet i Medina.

Wahhabismen har alltsedan dess grundande på 1700-talet stått under huset Sauds beskydd. Den saudiska dynastin har sedan 1960-talet icke enbart beskyddat utan även befrämjat denna extremt intoleranta sekt genom att investera miljarder petrodollar. Det oljerika Saudiarabien (både regimen och privatpersoner med anknytning till den) sprider wahhabismen med hjälp av följande medel:


Abdul Aziz Al-Sheikh - en flitig TV-gäst och imam tack vare huset Saud


1. Medier – exempelvis internet och tv-kanaler som wahhabitiska präster använder för att hjärntvätta muslimer. Saudiarabien äger och finansierar en mängd tv-kanaler med både religiös och icke-religiös prägel. Arabsat, som är en av de välkändaste kommunikationssatelliterna med hundratals tv- och radiokanaler, ägs exempelvis av Saudiarabien.

2. Gratisböcker och broschyrer – i Saudiarabien trycks årligen miljoner gratis propagandaböcker och broschyrer vilka sprids till moskéer, bibliotek och islamiska föreningar. Vallfärden, när miljoner muslimer samlas i Mecka, utnyttjas av wahhabiterna som ett tillfälle att med exempelvis gratisböcker missionera för sin sekt. Wahhabitiska bokförsäljare och distributörer får böcker gratis eller till förmånliga priser och kan därigenom konkurrera ut fattiga icke-wahhabitiska dito.

3. Moskéer och skolor – miljarder saudiska petrodollar används för att bygga moskéer och religiösa skolor runt om i världen där muslimer kan hjärntvättas. I Medinas så kallade ”universitet” kan exempelvis tusentals studenter från hela världen bo och studera gratis. När de väl avslutat sina studier kan de lätt få anställning som imamer i wahhabitiska moskéer och skolor.

4. Våld och terror – förutom byggnadsprojekt strömmar årligen en stor del av de saudiska oljeintäkterna till wahhabitiska terroristorganisationer och krigare (så kallade mujahidin) vilka framförallt fokuserar på att hota, döda och på annat sätt terrorisera sunniter och shiiter i exempelvis Somalia, Irak, Afghanistan och Pakistan.

5. ”Välgörenhetsverksamhet” – Saudiarabien anordnar och finansierar konferenser avsedda att locka till sig eller köpa muslimska ledare till wahhabismen och den saudiska dynastin.[5] Även muslimska organisationer i Sverige bjuds till Saudiarabien.[6] Där får de ett praktfullt mottagande som är tänkt att vinna över dem och garantera deras lojalitet till wahhabismen och den saudiska regimen. Få muslimer kan undgå att påverkas av den maktens och rikedomens glans som omger den oljerika och geografiskt gynnade (islams två heligaste platser finns där) staten Saudiarabien. Regimen erbjuder även nya konvertiter gratis pilgrimsresor och stipendier.


Av ovan framgår att kittet som håller samman wahhabismen är Saudiarabien med dess enorma tillgångar. Enbart huset Saud har de ekonomiska förutsättningarna för att skapa gemensamma religiösa auktoriteter som världens wahhabiter i sin tur kan samlas kring.

Om de inte hade dessa gemensamma auktoriteter skulle wahhabismen strax upphöra att vara en relativt homogen sekt. Alla wahhabiter anser exempelvis Bin Baz och ’Uthaymeen vara stora religiösa auktoriteter.


Bin Baz - älskad av världens wahhabiter tack vare familjen Saud


Det som vanliga wahhabitiska proselyter aldrig reflekterar över är hur dessa två predikanter blev sådana kända och erkända auktoriteter. Anledningen är, liksom allt annat när det kommer till wahhabismen, okomplicerad: den saudiska regimen valde att investera i dem. Man gav Bin Baz och ’Uthaymeen höga ställningar och betalade deras löner, man tryckte och spred deras utlåtanden och böcker, samt lät dem tala till världens muslimer i saudifinansierade tv-kanaler.

Eftersom andra, anarkistiskt inriktade wahhabiter, till skillnad från de officiellt sanktionerade saudiska wahhabiterna, inte har de finansiella och institutionella resurser som krävs, är familjen Saud de enda som kan skapa gemensamma auktoriteter för den wahhabiska rörelsen och sålunda bidra till wahhabismens sammanhållning.

Utan Saudiarabien, vars närmaste allierade är USA (som i sin tur är en nära allierad till Israel), kollapsar wahhabismen. De wahhabiter som säger sig vara kritiska till den saudiska regimen har trots allt dem att tacka för sin sekts fortlevnad och spridning.


Saudiarabien är alltså det enda som hindrar wahhabismen från att kollapsa, förvisso, men Saudiarabien skulle inte heller klara sig länge utan wahhabismen. Wahhabismen ger familjen Saud den religiösa legitimitet som de så desperat behöver. Den saudiska regimen och wahhabismen är beroende av varandra.


Kung Abdullah tillsammans med wahhabitiska präster


Faller en, faller den andra. På så sätt fortlever den ursprungliga pakten mellan familjen Saud och wahhabismens grundare Muhammed ibn Abd al-Wahhab som ingicks på 1740-talet. Men det är bara en fråga om tid innan Saudiarabien faller eller omprövar sin överenskommelse med wahhabismen. Den dagen detta sker kommer wahhabismen, som p.g.a. sitt motbjudande budskap ofta motvilligt accepterats av miljoner muslimer, att förkastas och kastas på historiens skräphög.


Wahhabismen lever på lånad tid.


Fotnoter

[1] Muhammad Nasiruddin al-Albani (1914 – 1999) är den inflytelserikaste wahhabiten under 1900-talet. Han är bland wahhabiter känd som hadithexpert och predikant.

[2] Abdul Aziz ibn Abdullah ibn Baz (1910- 1999) var Saudiarabiens stormufti mellan år 1993 och 1999.

[3] Abu ‘Abd Allah Muhammad ibn Saalih ibn Muhammad ibn al-Uthaymeen (1929–2001) föddes och verkade i Saudiarabien. Han studerade under Bin Baz och författade många böcker.

[4] Kitab al-tawhid författades av wahhabismens grundare Muhammed ibn Abd al-Wahhab (d. 1792). Boken är av polemisk natur men innehåller inga betydande utläggningar eller argument, utan endast citat från Koranen och hadither som Ibn Abd al-Wahhab föreställde sig instämde i hans ståndpunkt om att majoriteten av muslimer gjort sig skyldiga till avguderi (shirk).

[5] Det är inte alltid man med pengar köper över olika muslimska ledare och organisationer. Saudiarabien köper som sagt också muslimska ledares lojalitet genom att erbjuda dem gratisresor till Saudiarabien för att exempelvis delta i konferenser och dylikt. Under dessa resor tar man självklart väl hand om sina gäster vilket i sin tur minskar risken för kritik. Det är så det mänskliga psyket fungerar, man lönar inte gott med ont. Och eftersom Saudiarabien är den enda ”islamiska” land (förutom Iran) som med enorma resurser bedriver en aktiv utrikespolitiskt missionsverksamhet, är dess religiösa status obestridd.

[6] Flertalet muslimska ledare och organisationer i Sverige har åkt till Saudiarabien för att delta i olika konferenser och möten. Det senaste fallet som jag känner till är SMFR:s resa till Saudiarabien för mindre än en månad sedan: http://muslimerforfred.org/?p=1559