Wahhabismen – en manipulativ sekt

Wahhabism är en term som man regelbundet stöter på i svensk media och på Internet. Ofta används det i samband med terrorism och för att beskriva statsskicket i Saudi Arabien. Ibland används det för att beskriva extrema islamiska rörelser i svenska förorter och källarmoskéer. Wahhabism benämns ibland som salafism. Det råder en viss begreppsförvirring men jag rekommenderar läsaren att läsa den här artikeln som på ett sakligt och tydligt sätt beskriver wahhabismens historia och doktriner.

Wahhabismen har som framgår av artikeln ovan en mycket krigisk historia. Med hjälp av saudiska oljemiljarder har man lyckats sprida idéerna långt utanför den arabiska halvön. I Sverige finns flertalet källarmoskéer där wahhabitisk ideologi propageras. Något som utmärker wahhabiterna är att de ivrigt proklamerar att de tillhör den enda sanna tolkningen av Islam. Den som någon gång varit i kontakt med dem inser ganska snart att de inte kan ha mer fel. Deras ideologi är världsfrånvänd, aggressiv och dualistisk. För wahhabiterna finns antingen den sanna tolkningen, deras egen eller den felaktiga tolkningen, vilket i deras ögon gör dig till en kättare och avfälling. Inga gråzoner accepteras. Den som studerat sektmentalitet inser snart att wahhabiternas praxis och dogmatik överensstämmer tydligt med andra manipulativa rörelser.

Den brittiske religionssociologen Bryan R. Wilson var fram till sin död 2004 en av världens främsta på att kategorisera sekter. Wilson ansåg att man kunde karakterisera och känna igen en manipulativ sekt utifrån om de fyller kriterierna för de fyra A:na: Aggression, Aversion, Alienation och Absolut sanning. Låt oss nu se om vi kan applicera wahhabismens ideologi på Wilsons sekttypologi.

Aggression

Inom de manipulativa sekterna vänder man sig mot de oliktänkande inom de egna leden. Kritik får inte förekomma och avvikande åsikter tolereras inte. Det finns sekter som tar till fysiskt våld för att förhindra att medlemmar vågar ha en annorlunda åsikt. Sekten har ett budskap och har du en avvikande åsikt riskerar du bestraffning. Inom wahhabismen följer man Muhammed ibn Abd al-Wahhabs (1703–1792) lära. Abd al Wahhab ses som den store förebilden och den som wahhabiterna strävar efter att följa. Rörelsens medlemmar gör tidigt klart för dig att Abd al-Wahhab var den store läraren som förde Islam tillbaka på den rätta vägen. Oftast är rörelsens medlemmar dåligt pålästa om islams historia i allmänhet och Abd al-Wahhabs historia i synnerhet. En lekman kan utan större problem hitta källor som visar på att wahhabismens grundare var allt annat än en sympatisk rättslärd. Hans historia kantas av mord och plundring. Det finns alltså en förklaring till varför man inom rörelsen inte talar högt om Abd al-Wahhabs politiska historia utan istället lyfter fram hans religiösa utsagor. Wahhabirörelsen är dock noga med att rörelsens medlemmar håller sig inom ramen för det tillåtna. Några ifrågasättanden av ledaren och rörelsens ideologi accepteras inte. Runt om i världen har många som vågat ifrågasätta wahhabismen fått sätta livet till. I synnerhet i Pakistan, Afghanistan, Irak, Tjetjenien och på andra håll där rörelsen växt sig stark.

Rörelsen är också mycket aggressiv i sin retorik. Dess ledare drar sig inte för att öppet proklamera krig mot framförallt shiamuslimer men även övriga majoriteten av världens muslimer som man anser ha avfallit. Taimour Abdulwahhab, självmordsbombaren i Stockholm, riktade mycket skarp kritik mot världens muslimer som han ansåg hade en passiv inställning till som han såg det ”kriget mot de otrogna”. Abdulwahhab vrede och frustration gjorde att han var beredd att döda. Lyckligtvis tog denna galning ingen med sig in i döden. Hans dåd belyser dock det faktum att wahhabismen är mycket tydlig i sin ideologi. Man är beredd att döda de som inte håller med.

Aversion

Kritiken riktas mot utomstående, ”dom andra, dom utanför” som kritiserar sekten. Kritiken riktas även mot anhöriga som försöker hjälpa sina ungdomar ur sekten. Sekten försöker ständigt visa på att ungdomarna tar avstånd från sina föräldrar. Man strävar ständigt för att bredda klyftan mellan sektmedlemmar och utomstående. Som jag nämnde ovan tar wahhabismen en mycket kritisk hållning gentemot det övriga samhället. Rörelsen riktar sig aktivt till ungdomar, ofta i tonåren. Föräldrarna är oftast ovetande om ungdomarnas nya bekantskaper. Tvärtom ser många föräldrar det som ett sundhetstecken när deras söner besöker moskén istället för att ränna omkring ute på nätterna. När det senare går upp för föräldrarna att sönerna manipulerats av wahhabisekten är det oftast försent. Det fick föräldrarna till Mirsad Bektasevic erfara när deras son arresterades i Sarajevo. Bektasevic hade planerat ett självmordsdåd mot utländska ambassader i Sarajevo. Han var svensk medborgare och uppvuxen i Göteborg. Hans vänner hade märkt att han förändrades efter att han regelbundet börjat besöka Bellevuemoskén i Göteborg, en moské som starkt är influerad av wahhabismen.

Wahhabiterna talar ofta om ”dom andra”. Dom andra är enligt wahhabiterna både allt som Västvärlden står för men också andra muslimer som man anser vara lierade med Väst. Värt att notera är att Usama Bin Ladin redan under 90-talet sa att alla som betalar skatt till Västvärlden är potentiella måltavlor. Detta inbegriper även alla miljoner muslimer som är bosatta i Väst.

Alienation

Enligt Wilson tar sekten tar avstånd från samhället och andra religiösa organisationer och säger att endast sekten har sanningen. Allt annat stämplas som något ont. Man deltar inte i allmänna val, militärtjänstgöring, skolmedicin eller hälsovård. För att visa sitt avståndstagande från samhället bygger man ideologiska kollektiv för att visa att sanningen finns bara inom sekten, och att det inte är bra att umgås med andra människor som står utanför denna. Även här kan man tydligt se hur wahhabismen utmärker sig. Jag har personligen träffat på wahhabiter som uppmanar sina medlemmar att det är kätteri att rösta i riksdagsval eftersom staten företräds av otrogna. Man tar starkt avstånd från demonstrationer. När Israel inledde sin bombning av Libanon 2006 kunde vi läsa att wahhabitiska imamer uppmanade världens muslimer att inte be för libaneserna eftersom de var shiamuslimer och kättare förtjänade inte böner. Under Israels slakt av invånarna i Gaza under vintern 2008/2009 hölls många demonstrationer runt om i världen. Jag träffade på några wahhabiter som ansåg att det gick emot Islam att demonstrera. Samma scenario utspelade sig nyligen när Saudiska ”lärda” gick ut och ansåg att demonstrationer för demokrati stred mot Islam. Wahhabismen tar helt enkelt avstånd från demokrati. Demokrati anses vara en symbol för Västvärlden och är något som ska bekämpas.

Wahhabiterna i Sverige har också kommit att använda sig av andra metoder för att alienera sig från samhället. En effektiv metod är att starta religiösa friskolor. I dessa friskolor som beskrivs som ”öppna för alla” indoktrineras barnen i wahhabismens ideologi. Ungarna lär sig tidigt att rörelsens tolkning är den enda rätta. Insynen i skolorna är minimal.

Absolut sanning

Enligt Wilson är detta en naturlig utveckling inom sekterna som uppfyller de tre andra kriterierna. Sanningen finns bara inom sekten. Punktum. Detta är speciellt tydligt inom Livets Ord, Hare Krishna, Scientologirörelsen och Jehovas Vittnen. Den sistnämnda rörelsen är mycket aggressiva mot sina egna avvikare. Wahhabismen är som redan nämnts mycket noga med att påpeka att rörelsen besitter den enda sanningen. Muslimer som har en annan tolkning får omedelbart stämpeln ”kättare” och dennes tolkning betecknas om ”innovationer”. Rörelsens medlemmar hänvisar flitigt till koranverser. Ofta fullkomligt tagna ur sitt sammanhang. Sammanhang spelar mindre roll. Retoriken är aggressiv och går ut på att rita in dig i ett hörn för att visa på att du har fel. För en person som inte har någon erfarenhet av den här typen av möten kan det förefalla mycket obehagligt. Det gäller dock att behålla sitt lugn. Wahhabiternas akilleshäl är nämligen att rörelsens medlemmar ofta är obildade, ofta knappt läskunniga och vägrar svara på obekväma frågor. Det gäller helt enkelt att ställa motfrågor till dem. Att medlemmarna är obildade beror oftast på att rörelsens medlemmar har en brokig bakgrund, inte sällan en kriminell sådan. Det är knappast tal om några världsvana akademiker som samlas till sekten.

Vidare menade Wilson att om en rörelse uppfyller minst tre av dessa bestämningar är det frågan om en manipulativ sekt. Jag har ovan kunnat visa på att wahhabismen uppfyller samtliga fyra. Det är en aggressiv, alienerande sekt med aversion för samhället och som anser att man besitter den absoluta sanningen. Min uppmaning till media och andra skribenter att man hädanefter betecknar wahhabismen som en sekt.